Helsingfors Schackklubb grundades 9 April 1886
Klubben första år 1886-1899
Perioden under 1800-talet präglades av en stark tillförsikt om Klubbens och schackaktiviteternas framtid i Finland. Utöver normal klubbverksamhet öppnades de första kontakterna angående problem- och korrespondensschack. Dessutom gjordes första försöken att utge en schacktidning. Klubben hade även många svårigheter: spellokaliteterna byttes alltför ofta och medlemmarna var ännu inte tillräckligt bundna (komittade) till aktiviterna. Efter att första intresset svalnat minskade antalet medlemmar såpass mycket att det hotade avsluta Helsingfors schackklubbs verksamhet, som börjat så bra. Endast några medlemmars starka tro på framtiden lyfte Klubben igen till en ny tillväxt.
Startdatumet för den organiserade schackverksamheten i Finland räknas vara 9 april år 1886 – då Helsingfors Schackklubb grundades. Då möttes åtta ungdomar i Enkvists cafe vid Alexandersgatan 12 för att diskutera möjligheterna att spela schack ännu efter studietiden. En del studerade vid Helsingfors Universitet och en del hade redan slutfört sina studier. De hade alla ett gemensamt stort intresse för schack och speciellt de som examinerats konstaterade att spelmöjligheterna minskats sedan de lämnat universitetet. Det fanns inga gemensamma lokaliteter, och det var inte längre möjligt att utnyttja universitetets lokaliteter för hobbyn. Under diskussionerna väcktes iden om att starta en förening för schack, vilket fick allas godkännande. Vid samma möte beslöts bilda en schackförening och som namn gödkändes Helsingfors Schackklubb. Tyvärr har inga dokument om detta historiska möte bevarats, men namnen på grundarna är kända: A.E.Arppe, Axel Charpentier, Otto Hjelt, Wilhelm Söderholm, bröderna Björn och Lars Wasastjerna, Werner Wellingk och Johannes Öhqvist. Till första ordförande för Helsingfors Schackklubb valdes Björn Wasastjerna, till viceordförande Johannes Öhqvist och till styrelsemedlemmar Axel Charpentier, Werner Wellingk och Lars Wasastjerna.
Knappast trodde någon av grundarna av Helsingfors Schackklubb att föreningen de skapade skulle fungera ännu i början av nästa årtusende, och ännu då som en livsduglig förening om än den mött hårda motgångar under sin långa levnadsbana. Lyckligtvis har många av våra medlemmar så höga tankar om den äldsta schackklubben i Finland, den enda som grundats på 1800-talet, och dess prestationer, som under sekler varit så imponerande, att klubbens verksamhet inte ens under svåra tider kan avslutas. Under förra seklet och speciellt på senaste tiden har klubbar avslutats och sammanslagits då framgångarna har uteblivit och sålunda prövat medlemmarnas motivation. Trenden har lett till och leder till att antalet klubbar minskar i större bostadscentra, men har också lett till en oroväckande stagnation av schackintresset även på mindre orter. Schackmässiga vita fläckar på kartan ökar. Man kan anta att Helsingfors Schackklubbs verksamhet bör värderas kulturhistoriskt högt, ty trots att det finns över hundraåriga föreningar inom kultur och idrott så är de relativt få och därför bör Klubben höra till en speciellt sällsynt grupp.
Av de medlemmar som grundade Klubben valdes utöver Björn Wasastjerna även Johannes
Öhqvist och Otto Hjelt i tiderna till ordförande för Klubben. Denna trio ledde verksamheten så gott som ett kvarts sekel. Redan 1887, på det första årsmötet efter grundandet av Klubben, måste Björn Wasastjerna på grund av flyttning från orten överlämna ordförandeskapet. Han återvände dock efter ett par år till styrelsen, först som sekreterare, sedan som viceordförande och under åren 1907-1911 som ordförande. Efter att Wasastjerna 1887 avgått från ordförandeposten valdes Otto Hjelt till ordförande, en post han innehade 1887-1891 och åter året 1901. Öhqvist var ordförande 1892-1897 och 1901-1906, sammanlagt 12 år. Under perioden 1898-1899 höll F.W.Selin i ordförandeklubban. Årsmötet 1887 valde en kommitté med uppgift att skriva stadgar för Klubben. Följande årsmöte godkände stadgarna, som även godkändes 23 augusti 1888 av Kejserlinga guvermenmentets ämbetsverk.
Utvecklingen av verksamheten för en ny klubb var arbetsdryg. Det fanns inget förbund som gett direktiv på den tiden och övriga kontakt- och informationskanaler var anspråkslösa jämfört med dagens utbud. Kontakterna med även närliggande länders föreningar var relativt långsamma. Allt måste utvecklas av föreningen. Till och med spelreglarna förorsakade misstycke ty de regler Klubbens styrelse godkänt accepterades inte av alla medlemmar. Problemet var så allvarligt att det föreslogs att spelreglerna antecknas i föreningens stadgar. Detta förverkligades inte, men man beslöt att styrelsens regler gäller för alla spel på klubben. Redan våren 1887 spelades den första turnerningen och målsättningen var en årlig turnering. På den tiden fanns inte schackklockor vilket ledde till långa speltider och tunga turneringar. De flesta medlemmarna koncentrerade sig därför på lättare spel. Naturligtvis fanns det ett otal andra problem, t.ex. klubbens täta adressbyten och sist men inte minst penningbristen, som skuggade verksamheten seklet ut. Men småningom överkoms svårigheterna. Medlemsantalet steg 1889 till fyrtio och flera skickliga spelare anslöt sig. Sannolikt var inledningsvis Johannes Öhqvist obestridlig mästare. Redan år 1890 infann sig en nästan 20-årig spelare Anatol Tschepurnoff, som snart var jämnstark med Öhqvist. Tschepurnoff var anställd vid järnvägarna och kommenderas i slutet av 1890-talet till revisor i St Petersburg och han återkom till Finland först närnare två decennier senare. Tiden utomlands var såtillvidare lycklig för Tschepurnoffs utveckling i schack, ty St Petersburg var redan då ett betydande centrum för schack. Han blev också Finland första officiella schackmästare efter att det nygrundade Finlands schackförbund fastställt kriterierna för mästare.
Trots öppnandet av nya betydande horisonter i början av 1890-talet inträffade en lindrig
stagnation. Intresset för problemschack var på den tiden livlig inom Klubben och dess sannolikt främsta representant var Johannes Öhqvist. Han var så bra på problemsckack att när Suomen Tehtäväniekat grundades 1935 så utnämndes han till den första problemschackmästaren 1936. HSK anordnade under ledning av Öhqvist den i Finland första tävlingen i problemdesign. I korrespondesschack anordnade HSK 1890 den första utlandskontakten, där Klubbens spelare vid Universitetet spelade mot universitetet i Dorpat. År 1890 publicerade HSK den första finländska schacktidningen ”Tidskrift för Schack” med Öhqvist som redaktör. Tidningen utkom tio gånger som 10-sidig, men måste upphöra av samma skäl som så många senare tidningar: alltför få prenumeranter – i det här fallet 41 såsom arkiven visar – ger otillräcklig trygghet.
Deltagandet i Klubbens samkväm minskade i början av 1890-talet. Årsberättelsen för 1890 konstaterar undvikande att ”deltagandet i Klubbens spelkvällar inte varit särdeles aktivt” och därpåföljande år ”absolut få anländer till spelkvällarna”. Synbarligen hade schackintresset inte slagit rot bland medlemmarna. År 1892 flyttade styrelsen spelkvällarna från Cafe Platen, Skillnaden 4, till Cafe Catani på Norra Esplanaden 31 för att aktivera medlemmarna och i hopp att få nya medlemmar att ansluta sig. I tidigare nämnda stadgar fanns en klausul, som förutsatte att minst
12 medlemmar bör vara närvarande vid årsmötet för att mötet skulle vara beslutsgiltigt. Vid årsmötet 1893 var närvarande knappt över det stipulerade, men åren 1894-1896 lyckades man inte få årsmötet beslutsgiltigt. Styrelsen som valts 1893 fortsatte till 1897. Här bör nämnas de medlemmar som av egna medel finansierade förnyandet av spelmaterial och övriga kostnader : Johannes Öhqvist, F.W.Selin, E.Wasenius och bröderna Björn och Nils Wasastjerna.
År 1897 fick man skörda frukterna av det tidigare adressbytet.Spelkvällarna aktiverades och en senare flyttning av spelkvällarna till Restaurant Gambrini ökade medlemsantalet i Klubben. Vid årsmötet 14. september 1897 en ny styrelse, som till stor del bestod av tidigare långvariga styrelsemedlemmar. Ändringen bestod i att Klubben igen fungerade och att medlemmsavgifter uppbars. Världen har nuförtiden ändrats så mycket att det är osannolikt att någon klubb skulle ha överlevt beskrivna problem. Öhqvist avsade sig ordförandeskapet 1898 och F.W.Selin valdes till hans efterföljare och skötte uppgiften åren 1898-1899. Första årens ordförande Otto Hjelt fungerade som viceordförande och Björn Wasastjerna fungerade som sekreterare. Uppenbarligen 1897-1898 flyttade spelkvällarna till Brandkårshuset vid Hagasundsgatan – senare Centralgatan 7. Detta var den sjätte spelplatsen under fjorton år. Helsingfors Schackklubbs fjorton första verksamhetsår var fyllda med svårigheter, som dock övervunnits och under dessa 14 år etablerades kutymer, som gott stödde verksamheten som då gick in i ett nytt sekel med nya utmaningar.